Dagarna går…

I fredags hade jag varit inskriven hos Arbetsförmedlingen i tre månader. Det är väl kanske inte något konstigt med det. Väldigt många är ju inskrivna just nu. Det konstiga skulle kanske vara att jag inte ens blivit kallad till möte med handläggaren än.

Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det här. Är det positivt eller är det negativt? De träffar jag haft med handläggaren tidigare när jag varit inskriven har inte varit så jättegivande. Fick ju mer information när pratat med de som bara jobbar med att skriva in folk. Sen slipper jag gå på idioti-mötena en gång per vecka där man bara skriver upp på ett papper att man varit där, så får man gå hem igen. Konstigt nog godkänner de i alla fall aktivitetsersättningen varje månad så jag får en liten inkomst varje månad.

Jag förstår att det är hårt tryck på Arbetsförmedlingen just nu och att det är speciellt mycket mer att göra här i Trollhättan då arbetslösheten har gått upp väldigt senaste året, men att inte skicka ut någon information alls tycker jag är direkt dåligt. Jag tycker faktiskt inte att det är mitt jobb att ligga på för att få ett möte med handläggaren. Jag kan söka jobb utan honom, vilket jag gör, men det skulle ju vara trevligt att de i alla fall skulle vilja veta vad jag håller på med.